Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tullvaktmästare Janssons uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jansson sticker ned sjökikaren i vattnet och glor
mellan ringarna.
Inte ett liv! Inte en gång en abborre, ännu mindre
någon sik för att nu inte tala om öring eller lax.
— Dä va faen dä, Vesterbom, säger Jansson. Ro
till kretsarmarna, Vesterbom, så får vi se om där
inte finns nån laxöring åtminstone!
Vesterbom ror. Jansson kikar.
— Nehej, dä va lögn dä, sa Olle, när han viska åt
mor sin! Nå, då får vi väl titta efter om tåget ä slabbert!
Och Vesterbom ror. Jansson sticker ner kroken —
mycket riktigt — utrännartåget är slakt. Någon har
varit där. Han lyfter upp tåget och skärskådar med
vana ögon knopen vid ryssjesnuten.
— Nänämänsan, det här är inte min knop! Här
har varit nån jäkel framme igen. Men så här kan det
inte få fortgå! Vem i hälskota kan det vara? Inte
är det Eriksson, för han är åt Stockholm med ved.
Inte är det Matts Ers Johan, för han har
magtraktamente och ligger för ankar. Inte är det redaktör
Engström, för hans båt ligger i innerhamnen. Nån
annan jäkel är det, det är säkert det! Men här skall
bli rejs! Jäklar anamma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
