- Project Runeberg -  Min 12:te bok /
175

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tullvaktmästare Janssons uppgörelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

piskade vattnet. Noten var full av sik och lax. Det
steg Jansson åt huvudet och han såg rött för ögonen.
Hans prestige stod på spel. Nu var han färdig.

— Nej håll nu, era förbannade snorgärsar, skrek
han. Här går ni era jäkla tjyvfiskare, som inte har så
mycke som en lillfingersnagelbredd utå strand, å håvar
in fisk för hundratals riksdaler, å ä oförskämda mot
kungli majestät och kronans tjänsteman. Vet I inte hut,
era jävlar? Å du, din sjöbuse, som har vart å
tjyvvittjat min storryssja tre nätter i rad, dej ska faen ta
först och främst. Ja har vittne på dej, din tjyv —
tror du annars ja skulle va här nu? Ja har lurat på
dej å hittat dej, din faen!

— Håll käften, vaxmästare, tess vi har fått in fisken!
Sen kan vi talas ve!

Kalle Sjölunds ton var bestämd, så bestämd, att
Jansson stannade i talet och bara hickade fram
fortsättningen tills han plötsligt tystnade.

— Ysch, va ä dä där för en otäck kar? frågade
hon med föregåendet och klamrade sig fast vid
svärmodern.

— Äsch, d’ä bara Jansson ifrån Notviken. Han ä
bara tullvaktmästare. Han ä inte fali. Han ä så snäll
så, d’ä inget ont i han, men han ä välan inte riktit
kry, va ja kan förstå.

Jansson märkte att hans entré var misslyckad, men
hans ilska var ännu så länge hans förstånd övermäktig.
Bröderna lämpade lugnt och långsamt in fisken i
korgarna. Jansson gjorde ett överslag, ett ekonomiskt.
De hade för minst 250 kronor sik och öring som
belöning för sin möda. Och detta var ju själva
Belsebub. Vad behövde de stjäla för, när de fingo sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:22:36 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free