- Project Runeberg -  Min 12:te bok /
177

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tullvaktmästare Janssons uppgörelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

du inte vill följa mej opp te fähuset, så får du välja
själv, på vilken sida om gösselhögen du vill ligga!

Jansson bara stirrade. Han stirrade på Kalle
Sjölunds vältaligt ludna armar där blå ådror svällde och
rakt in i hans bruna ansikte, där gula tänder lågo
farligt slemmiga bland snus och tunga och läppar
och röda mustascher — och över alltsammans ett par
ljusblå ögon som stodo säkert rakt ut, fräcka och
oförfärade.

Kalle Sjölund hade övertaget. Han sade:

— Hönnu vaxmästarn, kom opp å drick en kask,
så få vi tala om saken. Di andra har redan gått opp
å ja tänker att di håller frosten ifrån fotterna på
kaffepetter. Å nubben finns, var lugn för svenska folket!

Som ett barn följde Jansson med. Det sista var
det förlösande ordet. Han hade icke smakat starkt
på tre månader och hans hjärta längtade efter en kask.
För resten, varför skall man bråka? Havet är rikt och
kan föda alla människor på jorden. Om människorna
bara visste, vilka rikedomar som ligga i havet! Och
hade han inte själv som pojke gått och vittjat andras
ståndkrokar och ålryssjor? Han var inte ett dugg
bättre än Kalle Sjölund, om han tänkte efter.

Det blev en fest — — — Vaktmästar Jansson
simmade i ett hav av lycksalighet. Där kom fram
revbensspjäll och mera nubbe och inkokt lax och mera
nubbe. Jansson försökte påminna sig sin mission
ibland — men mittemot honom satt hon med
föregåendet. Det var något annat än hans vindögda Lotta.
Och hon skrattade med hela käften full av vita tänder
och ett gap som var ljusrött, en avgrund med


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free