Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barndomen och ungdomen, med denna skarpa blick, som på
en gång klart fattar det yttre och tränger ned till tingens
och själarnas botten samt genomskådar dess hemligheter med
oförvillad tydlighet och blottar dem med oblidkelig och
omutlig sanningskärlek. Sedan han tillbragt några vintrar i stora
världen, lemnade han hufvudstaden — man säger för att undgå
de litterära kotterierna, som ville bemäktiga sig honom —,
och sedan han därpå omkring 1860 gift sig, drog han sig
tillbaka till sitt fädernegods i närheten af Tula, hvilket han
sedan knappast lemnat under de följande 27 åren. Det lär
vara från denna tid hans öfriga här upptagna arbeten stamma.
Sitt inre lif har han med sällspord uppriktighet gifvit oss i
sina skrifter; det är historien om en oaflåtligt och oförtröttadt
mot ett och samma mål arbetande tanke, som slutligen finner
ro i en religiös uppfattning, hvilken dock i grunden ej är
främmande ens för hans första skrifter, i hvilka den
åtminstone såsom ansatser och stämningar föreligger.
I sina arbeten Barndom och gossår samt Ungdom gifver
han på en gång en allmän psykologi öfver denna ålder och
sin egen speciela. Det är, som han vore tvänne personer, en
handlande och kännande, en annan som ständigt går vid sidan
af denna, blottande alla känslor, de flygtigaste såväl som de
djupaste, alla ingredienser i handlingsmotiven, små och stora,
goda och dåliga, allvarliga och narraktiga, som med
vetenskapsmannens orubbliga sanningskärlek vid hvarje ögonblick
ställer den psykologiska diagnosen fast och detta ej blott på
sig själf utan äfven på andra personer. Och denna
själfbetraktelse, denna ständigt närvarande själfåskådning, icke
glad och förvånad öfver sitt eget märkliga jag liksom öfver
en märkvärdig sällsynt dyrbarhet, såsom romantikernas
själfbeskådning var, utan blott vetgirigt studerande, allvarligt
iakttagande, lugnt vägande — den måste hafva varit honom
egendomlig redan i barndomen och förenad med en hardt
när underbar intuitiv observationsförmåga. Det vore honom
annars omöjligt att till den grad klart se in i barnets själ
och så slående teckna det med alla dess sidor, som han i
dessa skildringar gör.
Det finnes ingen hufvudhandling som uppbär dessa
skildringar; knappast ens sammanhänga de i tidsföljd; en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
