Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOJ. 37
spindelväf, som ej hålla för minsta vindfläkt och som händel-
serna gå öfver utan att märka ett spår af motstånd, viljan är
bunden af själsdaningen, och handlingarna, som bryta fram
ur dennas doldaste djup, spola den med sig såsom strömmen
en spån. Så i stort som i smått.
Människorna handla så på grund af sin natur och dennas
intryck af mötande händelser och personligheter, som i sin
ordning framkommit eller handla på samma sätt; de olika
naturerna, karaktärerna, lynnena, som handla af den driften,
den böjelsen, den lidelsen, den stämningen, stöta samman, och
deras öden blandas, de skiljas åter, mötas med nya, med
hvilkas öden deras flätas ihop och nya handlingar framkallas.
Och dessa många små händelser, lifvets atomer, samlas till
större, af den enskildes små stämningar och öden danas de
större, hvari de alla samlas. Och så gå händelserna i stora obe-
räkneliga och obegripliga vågor, och människorna, som bilda
de droppar hvaraf de bestå, föras med utan att veta hvadan
och hvarthän, under det att de tro sig styra och leda vågens
gång. Men den dunkla makt, som står bakom det hela, som
verkar i den enskildes natur, som samlar allt det lilla till ett
stort, den är det som styr lifvet, den är lifvet själft, och denna
är den sannskyldige hjälten i arbetet. Dess närvaro märker
man på hvarje blad;.allvarlig och högtidlig, obeveklig och out-
ransaklig, ofta nyckfull och grym, men alltid lika stor och helig
i sitt ogenomträngliga dunkel, bildar den en mäktig bakgrund
för de skiftande taflorna, som här i sin ändlighet möta det
oändliga. —
Och vid sidan af denna makt, hur små de äro de store
männen som figurera i spetsen för händelserna och som enligt
sin och andras tro hålla dem i sin hand och leda dem. Här
skymtar fram denne kejsar Frans, Österrikes beherskare, som
tydligen är den som minst af alla förstår händelserna och
som, när rapporten om en seger framföres till honom, ej vet
att spörja om annat än de mest obetydliga ooh onyttiga saker,
om klockslag och tidsafstånd m. m., och ej hör på svaret. Med
större försigtighet behandlas kejsar Alexander; man märker,
huru Tolstojs hela takt tagits i anspråk för att icke såra
tsarens heliga person eller sitt folks känslor för honom. Och
dock ser man så väl författarens tankar äfven här. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
