Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 LEO N. TOLSTOJ.
häller någon hindrande medkänsla med andra människor, som
kan locka dem att göra några onyttiga uppoffringar, så ha
de merendels framgång. Deras värld är inskränkt, eftersom de
blott se sig själfva, men de beherska den; de gripa blott efter
det närmaste, och därför na de det; deras belåtenhet med
sig själfva och sin förträfflighet, som de väl begagna tillfällena
att framhålla, kommer äfven andra att tro därpa. Det fins
naiva egoister, såsom Berg, hvilken tiger, när han ej har till-
fälle att tala om sig själf, och som, då Moskva hufvudstupa
utrymmes och de dyrbaraste bohag kunna köpas för en spott-
styfver, gör briljanta affärer och kommer att bedja sin svärfar,
den gamle grefve Rostov, om att få en af hans forvagnar att
forsla bort hvad han skall köpa, just i samma ögonblick som
denne ger sin sista egendom till spillo för att lata de sarade
få vagnarna. Det fins egoister för andi as räkning, sasom
grefvinnan Drubetskoj, hvilken hakar sig fast vid alla, som
ha inflytande och penningar, än beder, än gråter, än smickrar
för att draga sin son fram i världen. Det fins mer reflekte-
rade egoister, såsom Boris Drubetskoj, som gissa sina förmäns
åsigter och rätta sina därefter, som ana deras önskningar och
förekomma dem och som därigenom få anseende såsom ut-
märkt begåfvade och dugliga män. De äro lyckliga: de hafva
ej behof af och söka ej häller efter någon annan moralisk
ståndpunkt än den, som mest gagnar dem, och de känna följ-
aktligen ej moraliskt ansvar, skuld eller anger. Deras själars
armod är deras lycka.
Dessa tre grupper äro ingalunda så skarpt skilda, som
man nödgats framhålla dem vid sammanfattningen. Och emel-
lan dem står en mångfald af personligheter, lutande än mera
åt den ena än mera åt den andra. En enda af dem, fuistinnan
Maria Balkonski, står för sig själf med en varm religiös tro,
som håller henne uppe under en tyrannisk faders dagliga mo-
raliska misshandlingar. Den ger henne kraft ej blott att stå
ut med sitt lidande utan äfven att känna sig relativt lycklig
därunder. — Hvilka af alla dessa äro nu bättre, hvilka sämre,
hvilka äro fördömliga och hvilka prisvärda? Ingen af dem är
det ena eller det andra. De äro sådana de äro, de handla som
de göra på grund af sin natur, som de ej själfva gifvit sig.
Den som bär ansvaret är åter denna makt, som träder fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
