Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOJ. 61
VII.
Ehuru Tolstoj i »Krig och fred» i det hela taget bevarar
en objektivitet i skildringen, som gör att man blott genom
de sorgfälligaste iakttagelser kan konstatera hans egen stånd-
punkt, nagot som också har sin grund däri, att hans stånd-
punkt icke är fast utan att han alltjämt är frågande, så träder
han dock här och hvar själf fram, och framför allt är han
själf med i sina personligheters meningsutbyten, deras tvifvel
och slutledningar. Detta är vida mindre fallet i Anna Kare-
mna. Nästan ej en enda gång kommer han här med ett ut-
talande vid sidan af sina personligheter. Och äfven dessa
plågas vida mindre af metafysiska problem och yttra sig blott
ytterst sällan därom, så vidt nämligen öfversättningen ej med
stark förkortning kringskurit originalet. Det fins skäl för en
sådan åsigt: Eugéne de Vogiié har i sin studie ur Anna Kare-
nina anfört en vigtig punkt, som i den svenska öfversättnin-
gen saknas; och här saknas också en liten skildring, kallad
»Nikolaj Levins död», som upptages i »Lif och död» och där
angifves såsom tagen ur »Anna Karenina». Under dylika för-
hållanden är det något otacksamt att söka författaren bakom
detta hans verk, men då hans grundtankar, som ligga bakom
skildringarna, och dessa själfva ej kunnat förändras, låter det
sig dock göra.
Om i »Krig och fred» tillvarons fråga undersökes från
många olika sidor, om lifvets gåta här står fram såsom en
summa af så många smärre gåtor från olika områden af det
samma, så kommer den i »Anna Karenina» fram ur ett enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
