Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So LEO N. TOLSTOJ.
på dessa tusentals hungrande, frysande, förnedrade människor,
att det var ett brott att låta dem lefva ett sådant lif, medan
vi andra mättade oss med dyrbara läckerheter och betäckte
våra hästar med täcken och våra golf med mattor.» Den
känslan bränner sig in i hans själ, och han kan icke se några
af de rikares bekvämligheter, en vacker salong, ett präktigt
dukadt bord, ett fint ekipage, bodarna, teatrarna, klubbarna,
utan att på samma gång vid sidan af detta se de ständigt
utsvultna, frysande, förnedrade inhyseshjonen i den Ljäpinska
nattasylen.
Han måste göra något, och den förestående hvart tionde
år återkommande folkräkningen i Moskva synes honom vara
ett gynsamt tillfälle. Han skrifver då En tidningsartikel i an-
ledning affolkräkningen i Moskva 1882, i hvilken han i varma
ord manar att till den statistiska betydelsen af folkräkningen
lägga en filantropisk. De 80 ledarne och de 2,000 assisten-
terna vid folkräkningen skulle äfven söka att afhjälpa nöden
och eländet, och öfriga intresserade skulle förskjuta medlen.
De skulle efter folkräkningen stanna kvar på sina poster, bilda
ett stadigvarande sällskap och ej blott med almosor hjälpa,
utan lära känna hvad de behöfvande verkligen behöfde, tränga
in i deras lif, vinna deras förtroende, upprätta de tallna,
stödja de svaga och sålunda med förenade krafter utrota
eländet. Understöd utlofvades fastän motvilligt. Själf tog
Tolstoj ledningen af folkräkningen i ett kvarter, som före-
trädesvis ansågs såsom hemvist för det största möjliga elände,
där Rschanofska kasernen fans, i hvilken den förfärligaste
nöd och liderlighet skulle vara samlad. Resultatet af hans
undersökningar här äro märkliga. Han finner visserligen
armod och last, men ingen lifsnöd. De, som verkligen be-
höfde hjälp, hade redan erhållit sådan af sina medbröder och
medsystrar i nöden. Alla de utlofvade bidragen krympte i
hop till 12 rubel, hvilka de fattiga studenterna som biträdt
vid folkräkningen gåfvo, utom livad han själf tanklöst utdelat
såsom almosor. Men då han skall utdela dessa penningar,
finner han ingen, som kan blifva verkligen hjälpt därmed,
och blott för skams skull utdelar han dem på slump. Då han
vill söka gifva varaktig upprättelse, misslyckas han äfven. Han
har förut gjort samma erfarenhet: några tiggare, som beklagat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
