Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
rnans, barn, hundar, fåglar, växter och allt; och
ehuru min hustru ofta, under ett af dessa anfall
af husmoderlighet, hvilka äfven de bästa kvinnor
äro underkastade, förklarade att på detta sätt
skulle aldrig någon människa kunna "hälsa på"
hos oss, lugnade jag henne med den
anmärkningen, att få människor voro af sina vänner ansedda
mera värdiga att "hälsas på", än vi, att döma af
den massa besökande, som alltid strömmade till
vårt förmak. Man tycktes trifvas godt där; våra
vänner sade, att man kände sig hemmastadd och
att där rådde ett visst behag, som gjorde
samtalet lätt och lifvet gladt. Allt efter som våra
söner och döttrar växte till, såg det ut som vore
där alltid något roligt å färde. Arthur och Tom
förde med sig sina skolkamrater, hvilka strax
blefvo hemmastadda, och tycktes föreställa sig,
att de hörde till familjen. Yi hade intet
mottagningsrum, där de unga flickorna kunde taga emot
besök; de unga herrar, som önskade hembära dem
sin hyllning, hade till täflingsbana hela den
vidsträckta ytan af vårt förmak, som med sina
soffor, sina hörn, sina länstolar, sina skrifbord och
arbetsbord här och hvar, samt den naturliga
otvungenhet, som rådde i hela huset, tyckes, när allt
kommer omkring, hafva erbjudit ganska stora
fördelar; ty då jag skrifver detta, äro två af mina
döttrar redan gifta, en håller på med sin
utstyrsel, och den yngsta leker katt och råtta med en
mycket lydaktig ung man i grannskapet.
Småningom hade dock, trots den granitgrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
