Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
skyhöga kupoler, kunna i storhet icke jämföras
med den anspråkslösa konstnär, som med de klena
verktyg, hvilka den obeständiga, vexlande,
själf-viska världen erbjuder, skapar denna jordens
ljufvaste fristad •— ett hem! Ett verkligt hem borde
kallas det skönaste konstverk, som
människonaturen kan fullborda; ty det är begreppet för
själens sista och högsta hvila, sammanfattningen af
människans sällhet.
Hemmet är det konstverk, som uteslutande
kan skapas af kvinnans begåfvade ande. Vid
detta arbete är mannen endast en hjälp, men det
är kvinnan, som leder det hela — bikupan är
alltid i oreda utan sin drottning. Huru stor,
huru ädel är icke den kvinna, som väl
fullbordar ett sådant verk! Hon uppfattar allt, hon
jämnar och ordnar allt. Alla olika tycken och
lynnen finna svar hos henne, och hon kan vid
samma härd förena de mest stridiga elementer.
Omkring henne råder ordning, men en ordning,
som alltid är förmildrad af undseende. Ingen
blir sårad, tadlad, förnärmad i sina rättigheter
genom hennes kärlek till ordning; ty hon vet att
ordningen är till för familjen, icke familjen för
ordningen. Lugnt åtager hon sig de bördor, som
andra afkasta eller försumma. Hvar och en inom
hennes område andas lätt och känner sig fri, och
de torraste grenar börja att slå ut blad och knoppar,
då de värmas i hennes solsken. Hon uppträder så
stilla och saktmodigt, att ingen märker att det är
hon, som håller allt tillsammans; blott då hon går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
