Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Gästfrihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
sitt hus upp- och nedvändt, som om en eldsvåda
gått öfver det. Hvarför kunde hon icke visa sin
vän en angenäm, otvungen gästfrihet, utan bråk,
utan att använda så mycken tid på att tillreda
en måltid så, som om ätandet och drickandet vore
människornas förnämsta nöje? Jo, därföre, att
hon ville visa sig bättre än hon är, hon ville
låta sin gäst tro att hennes tillgångar vore vida
större, än de i verkligheten äro — och dock skall
hon, i nio fall bland tio, icke lyckas bedraga
honom.
Brist på aktning för sig själf, brist på mod
att med värdighet tillstå de verkliga
omständigheterna af sin ställning i lifvet - se där hafva
vi svårigheten!
Många påstå, att de icke kunna taga emot
främmande, emedan det är allt för stort besvär
att taga fram det bästa duktyget, silfret m. m.
och sedan ställa allt i ordning igen. Men
hvarför skall man taga fram de bästa sakerna?
Hvarför gifva vi ej vår vän det, som han skulle sätta
tusen gånger mera värde på, nämligen en del af
vårt familjelif, en plats vid vår härd? Om han
ser att grepen fattas på en kopp eller att ett fat
är spräckt, skall han helt enkelt med en suck af
lättnad säga till sig själf: "Godt, det är icke
allenast hos mig, som missöden inträffa;" och
genast känner han sig mycket mera otvungen med
oss. Han ber oss komma hem och se hans spräckta
tékoppar, och småleende trösta vi hvarandra
öfver alla jordiska tings förgänglighet. Om bar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
