Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Som tydligt framgått af mina föregående
uppsatser, är min hustru något litet konservativ,
litet gammalmodig. Jag däremot, jag bekänner
det, är mera benägen för framåtskridande; men
så snart jag kommer på afvägar, är det, som om
jag hade ett snöre om lifvet, hvarmed min
hustru med säker hand drager mig tillbaka i de
gamla hjulspåren. Min hustru är mycket noga
med att fira söndagen så, som hennes föräldrar
gjorde, och hon tror i allmänhet, att de stigar,
som blifvit trampade af gudfruktiga människor,
äro de tryggaste, till och med om det myckna
trampandet bortnött grönskan och blommorna
därifrån. Emellertid lånar hon ett välvilligt öra
åt allt som lofvar förbättring, och bedömer
därföre aldrig strängt de nya metoder, som uppstå
i vårt framåtskridande tidehvarf.
"Gudsfruktan är en nödvändig sak inom
familjen", fortfor hon.
"Det tror jag visst", sade Edvard, "om den
blott ej förnämligast består i yttre åthäfvor. Den
bästa gudsfruktan är den, som man gömmer i
djupet af sitt hjärta och som därifrån inverkar
på alla våra handlingar, men icke den som
kommer af vissa former och ceremonier."
"Naturligtvis anser jag hjärtats religion
nödvändig framför allt annat", sade min hustru; "men
månne den kan ersätta de dagliga vittnesbörden
om den vördnad och kärlek vi äro skyldiga vår
skapare? Det hör till "jargonen" i våra dagar,
att klandra alla former, och att i motsats därtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
