Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
hället ett helsosamt inflytande, som det skulle
vara oss mycket svårt att umbära."
"Men", sade min hustru, "kunna vi ej
bemöda oss om att bibehålla det som är verkligt
värdefullt i söndagens firande, medan vi förbättra
och förmildra det som är felaktigt?"
"Det är just vårt tidehvarfs uppgift",
svarade jag. "Samhället drifves framåt af
sedelagarnes inflytande, som kvarnen drifves af
vattnets kraft, och söndagen är den dag, som
sammanför dessa inflytanden och bringar dem att
bära frukt. Det skulle vara lika oklokt af oss,
att nedbryta alla dammar, afleda allt vatten från
kvarnarne, och ändå vänta att kvarnstenarne
skulle röra sig, som att,tro samhället kunna äga
bestånd utan religionslagar. Naturen har också
lagar, hvilka stundom äro stränga nog; men vi
skulle icke vilja förena oss i en petition om deras
upphäfvande eller lämpande efter människornas
vacklande tycke. Vi kunna på många sätt böja
oss under dessa lagar, utan att därföre utesluta
lifvets behag."
"Men", sade Edvard, "söndagens firande är
en glödande järnspira i de skenheligas händer.
De unna oss icke den minsta frihet. Den ena
påstår, att det är synd att skrifva ett bref på
söndagen; en annan tycker, att man på den
dagen ej bör läsa någon annan bok, än bibeln; en
tredje såras af, att man är ute och går, om man
också går aldrig så stilla. På söndagen tillåta
de oss att fästa fast ett band med en knappnål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
