Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Oförgätna dar! Då växte kunskapshågen mer och
mer,
Och vid lampan halfva natten hölls jag fjättrad af
Homer:
Hektor bjöd sin maka afsked, vred Peliden satt i
tältet,
Men ambrosisk kärlekslängtan Aphrodite bar i bältet.
Tidig oro dref mig, ofta gick en genie mig förbi,
Smekande mitt unga hufvud, namnet var melankoli;
Trånadsmättad tycktes rymden, hvar hon höjde
svartblå vingen,
Och hon sade: ingen lycka skall dig tillfredsställa,
ingen!
Då blef född en mäktig längtan, som ej släckas kan
med stoft,
Då slog ut i stilla timmar sångens ros sin första doft,
Rim och meter knöto gyllne silkesmaskor, jag var
fången,
Strofer byggdes, toner klungo — och det blef ej
sista gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
