Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Så ungefär! Ja, talet låter bra,
Han ämnar ej ett jota ta tillbaka;
Men förrn han går, han måste afsked ta
För qväll och kanske natt af barn och maka.
Han är en ömsint man, sin ungdomsbrud
Han älskar än med första kärleksruset;
För öfrigt han, som mer ej tror på Gud,
Gör ej för när en enda mask i gruset;
Han menar väl, han är en ärlig själ.
Nu skall han gå — men först åt mor farväl!
Hvar är hon? Saln är mörk, salongen skum,
I kabinettet synas heller inga;
Men se, där faller ju från barnets rum
På golfvet ljussken genom dörrens springa.
Han hör: en välkänd röst från kammarn går?
Det är hans hustrus, han förnimmer orden,
Hon läser högt för pilten »Fader vår»
Och psalmen sen »Nu hvilar hela jorden».
En fredlig interiör! Förtjust han stått,
Med välbehag hans egna läppar mumla:
»Ja, det är bra, det gör den lille godt,
Man bör med tvifvel gossens frid ej grumla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
