Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
En far, som, trogen läkarns kall, förstått
Att undan död och faror andra rycka,
Med all sin konst här ingenting förmått
Och ned i grafven sjönk hans lefnadslycka.
Hans hår blef hvitt, hans glädje flög sin kos
Han verksam är, han om sin sorg ej talar,
Men när den sköflats, lifvets bästa ros,
Då blir det tidig höst i tysta dalar.
Och jag, som själf för hoppets rikedom
Ett enda barnahufvud har till fäste,
Förstår så väl att hemmets värld blir tom
När enda fågelungen flytt sitt näste.
Det är ett litet bräckligt silkesband,
Som håller fast vår sällhets pärlor alla.
När bandet brister, djupt i ökensand,
Som sjunker, sjunker, spårlöst ned de falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
