Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210:
Om Estrid, stolt och fager,
Var nattligt mörk och sträng
Yar Helga solskensdager
På vårlig blomsteräng.
Hans gård var hennes nära,
Och från den vänas loft
Tycks vinden ofta bära
Till hans ett rosendoft.
Hans kärlek kyskt hon delte,
Ett välljudssvall sig spred
Från harpan, som hon spelte
Hvar qväll mot vesterled.
Hvad är, som sorgen läker?
Kanhända stormens sång,
När vilda hafvet vräker
I snöhvit böljegång?
Till Miklagård han styrde,
Han for på Vallands sjö,
Kring snäckan skummet yrde
Yid fjärran Sikelö.
Men när han hemåt lände,
Bekymret följde med,
Hvar fröjd han sjunka kände
Som sol i vesterled.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
