Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295:
YII.
Hur underbart! Jag själf var sjuk till döden,
Och sångens flykt mot marken långsamt sträcktes,
En kalk af sorger mig att tömma räcktes,
Och undanryckta voro forna stöden.
Men sen de ljusnat, fosterlandets öden,
Och Svea, väpnad, ur sin dvala väcktes,
Ej mer af plågans makt jag djupt förskräcktes
Och dikten färgad blef af gryningsglöden.
Jag såg det klarna öfver trädens toppar,
Mitt sinne löstes, som ur häktet fången,
På dufna trädet föllo daggens droppar.
En nyfödd vår slog ut till lif i sången,
Ur gamla qvisten sköto unga knoppar,
Min håg blef ljus i svenska soluppgången.
Ä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
