Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnesord uttalade af Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Requiem æternam dona eis, Domine, et lux
perpetua luceat eis!”
Så genomandad af ett evigt lif,
Uppstämmer dagens sköna hymn sin fridsbön
På grafvarna, der de bortgångne sofva.
Och den i stoftet fångna menskoanden,
Som fridlös vankar mellan hopp och fruktan
I vexlingarnas verld, han vänder sig
Från stundens villor, stundens lidelser,
Att lyss på harmonierna, och suckar
Med samma längtan: Requiem æternam!
I denna, ofta rosenprydda sal,
Der vår och ungdom firat sina fester,
Der glada toner dansat öfver strängen,
Der lagern krönt så mången ynglings lockar
Och der så ofta grånad visdom talat
Det höga skaparordet: Varde ljus!
Der stiger Sorgen nu i vårens solsken
Allvarlig på florhöljda talarstolen
Och bryter från Parnassens unga grönska
Ej lager nu, men en cypress, att läggas
I doft af kärlek på en ynglings graf.
Uti det finska lärosätets namn
Vi helsa denna sarkofag, som gömmer
Dess sånggudinnors främste Skyddare,
Han, hvilken, främst i ynglingames rad,
Var kallad att en dag, som icke kom,
Sjelf man, beherrska män i detta land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
