Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnesord uttalade af Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För ära, sanning, rätt och fosterland;
Och när han, tjuguårig, bredde ut
Sin famn mot lifvet, slöt han deri ömt
Det skönaste en ynglings hjerta drömt,
Men blott för att, med Edens port upplåten,
Dö, ung och älskad, saknad och begråten.
De döde rida fort. I samma stund
Från oceanens vida vattenöknar
Ett fasans budskap nått Europas stränder,
Att mannen utaf jern, den väldige,
Som bröt i fjerran vester slafvens boja,
Var fallen, segrande, för nidingshand;
I samma stund flög från Savoyens dalar
På gnistans vingar bäfvande ett bud,
Att österns man, Befriarn ALEXANDER,
Som rest sin thron på söndersprängda kedjor
Och räddadt menskovärde, stod förkrossad
Vid sin förstföddes andelösa stoft.
Det var en ny befriare, som kom
Att, mäktigast af alla, sönderslita
En kedjas länkar, ty förlossad steg
En frigjord ande jublande mot himlen.
Och se, det vardt ett ögonblick helt stilla
Uti Europa, — denna sjudande,
Dånfyllda härd af folk och lidelser.
Vid detta bud blef intet hjerta kallt;
Der tystnade förbannelsen på hatets läppar,
Der blygdes afunden, der stod begäret,
Som kifvades så nyss om makt och njutning,
Bestört vid denna unga graf, och trotset,
Som nyss förmätet grep i verldens roder,
Föll ned på sina knän och tillbad Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
