- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
8

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrktuppen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kring. Och så högt satt han, att hela jorden omkring
honom syntes ej mycket större än en pannkaka, och
människorna sågo där ut som flugor på pannkakan. En
liten tid såg tuppen dem surra, och så såg han dem
åter jagas bort med den stora flugsmällan.

Kyrktuppen var hiskeligt stor. Han hade en hög,
rödmålad tuppkam ofvanför näbben, gröna ögon, stora
som tallrikar, och en mycket yfvig stjärt. I hans mage
rymdes väl tre tunnor råg, så glupsk var han. Också
kan man tro att han var något stormodig. För att han
var så stor och satt så högt upp, tyckte han, att ingen
i hela världen var en så hög herre, som han. Alla
tuppar äro högfärdiga; det kan man se på deras fasoner,
när de brösta sig i sophögen och sträcka näbben i
vädret, liksom ville de ropa till hvar och en: hvad är du
för en fnaskenfelt? Men kyrktuppen var en af de värsta.
Man skall få se, att sådant aldrig slutas väl. Mången
stormodig tupp har mist nacken, när hans herrskap ställt
till kalas, och sedan har han utan krus blifvit plockad
och lagd i stekgrytan och uppäten som annat fjäderfä,
med sås, gurkor och lingonsylt.

Kanske visste kyrktuppen, att han ej dugde
halshuggas och ätas, och detta gjorde honom högfärdigare
än andra tuppar. Han hade en egenskap, som är rätt
brukbar här i världen, och det var att beständigt vända
stjärten efter vädret. Han kunde därför se sig omkring
åt alla väderstreck. Men hvart han än koxade med sina
stora gröna ögon, såg han ingenstädes på jorden sin like.
Han började därför tro, att han var betydligt bättre än
alla andra, och att hela världen borde vara honom
underdånig. Därvid tänkte han så vid sig själv:

— Jag är en stor tupp, en mycket förnäm och
ståtlig tupp är jag. Min like bland tuppar finns icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:22 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free