Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Refanut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trollkarlen bjöd icke allenast hela staden, utan ock
alla Lapplands troll till bröllopet, och ett troll med sju
ögon skickades högst i tornet för att gifva signal, när
Refanut syntes långt borta i Östersjön. Men jungfru
Solsken grät sina ögon röda som solens nedergång, när
hon bådar storm.
Allt var färdigt, trollet i tornet gaf en signal, och
allt folk skyndade ned till hamnbryggan med kransar och
flaggor, så att hurraropen redan tycktes skallra dem
mellan tänderna. Men i stället för Refanut kom där en
fattig, liten eländig ekstock med segel af bastmatta, och
där satt en utsvulten man i trasor. Det var kaptenen på
Refanut, som hemkom allena, för att förtälja skeppets öde.
Ja, hvad skulle man säga därom? De flesta
menade, att det hade de gissat långt förut, och så gingo de
hem igen med sina kransar och flaggor och sväljde ned
sina hurrarop. Trollkarlen blef gredelin i ansiktet och
sprack på fläcken. Herr Pehr blef så fattig, att han gick
på rote från gård till gård, men Aavasaksa förgylldes,
honom förutan, hvar sommar af midnattssolen. Jungfru
Solskens ögon, nå, det förstås, att de klarnade; hon blef
gift med borgmästaren Månsken, de lefde godt och togo
herr Pehr till sig från roten.
Många år ha sedan förgått, men ännu i dag seglar
ingen gammal sjöman mellan Torneå och Öresund, utan
att berätta för kockspojken och jollgastarna om Refanut.
Ännu händer stundom i Kvarken och Östersjön, att där
uppstår en tjocka och töcknen antaga förunderliga
gestalter i morgonskymningen. Då tycka sig sjömännen se
i dimman ett ofanteligt skepp med master, som resa sig
upp till molnen, och segel, som fladdra himmelshöga i
luftdraget. De gamla matroserna trycka då sydvästhatten
djupare ned öfver tröjkragen, vända sin buss och säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
