Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattig-gubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gubbe af trä och få for besväret elfva plåtar. Och efter
det så skulle ske, hade Puu-Pietari ingenting däremot.
Ja, ingen var med detta uppdrag belåtnare, än Puu-Pietari
själf, ty han hade i sitt sinne utfunderat hur han skulle
bli rik genom fattiggubben. Och därför hittade han på
följande skälmstycke.
En fattiggubbes mage är ihålig. Dit nedfalla alla
slantar, som gifmilda människor insticka genom hålet i
gubbens bröst, och dessa penningar uttagas sedan genom
en lucka med lås i gubbens rygg. På sidan om luckan,
till hvilken kyrkoväktaren ensam hade nyckeln, gjorde
nu Puu-Pietari en liten lönnlucka, så konstigt inpassad,
att ingen kunde märka henne. När då fattiggubben blef
uppställd på sin plats och den ena slanten efter den
andra trillade ned i hans mage, passade Puu-Pietari på
någon mörk natt, när månen inte sken, och tömde genom
lönnluckan alla pengar, som fallit ner i fattiggubben.
Men så klok var den skälmen, att han icke roffade åt
sig allt som för tillfället fanns, utan alltid lämnade han
för syn skull några slantar kvar, på det man ej skulle
misstänka, att där varit en tjuf, utan tro, att den
sparsamma allmogen inte bestått de fattiga mer än så.
Detta fortfor en lång tid, och Puu-Pietaris egen gömma
under stenen blef allt rikare, men fattigkassan hade så
klena inkomster, att hvar och en förundrade sig.
En söndag vid månadens slut, när kyrkoväktaren
efter vanligheten redovisade för hvad han uppburit,
rynkade kyrkoherden på ögonbrynen och sade med
ovanligt sträng ton: — Hör på, min kära väktare, jag har all
anledning att anse er för en redlig och rättskaffens man,
men jag får tillstå, att detta förhållande med fattiggubben
förefaller mig ganska besynnerligt. Har jag icke själf med
egna ögon sett, huru folket hoptals stått om söndagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
