- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
35

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattig-gubben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Puu-Pietari stod just i begrepp att själf nedhoppa
från kyrktrappan för att fullborda sitt elaka uppsåt, då
han till sin förskräckelse hörde steg af kommande
människor knarra på den nära landsvägen. Till råga på
missödet gick månen i detsamma ur molnet och lyste
med sitt klara hvita sken öfver kyrkan och vägen och
skogen och hela det vintriga, snöklädda landskapet
vidt-omkring. Hvad skulle nu Puu-Pietari företaga sig?
Skulle han springa sin väg? Ingalunda; han skulle då
genast bli upptäckt. Skulle han huka sig ned och
krypa bakom kyrkmuren ? Ja, det hade kunnat låta göra
sig, om fattiggubben stått kvar på sin plats. Men nu
låg den stackaren med näsan platt i snödrifvan bredvid
trappan, och när månen sken så klart, måste man ju
från vägen vid första ögonkast upptäcka, att fattiggubben
var borta. Pietari visste i hastigheten ej bättre, än att
ställa sig själf på fattiggubbens vanliga plats på trappan
och sträcka ut handen mot landsvägen, alldeles som vore
han själf fattiggubben. Stor sak, om jag ej har blå
frack, röd väst och gula byxor, tänkte Puu-Pietari ; det
är ändå ej så ljust, att man kan se så noga från vägen,
och jag agerar fattiggubbe ett par minuter, tills de där
junkrarna passerat i allsköns ro förbi.

Alltså klef Puu-Pietari upp på fattiggubbens plats
och stod där kapprak, orörlig och träaktig, alldeles som
hade han varit sina egna händers verk.

Men junkrarna på vägen voro två rymmare från
Korsholms häkte, hvilka färdades så här sent nattetid
för att ej komma i obehaglig beröring med länsmannen
och fångföraren. De voro just stadda på en
upptäckts-resa framåt kyrkbyn för att undersöka lås och bommar
i böndernas lider och visthus samt möjligen knalta sig
till någon hygglig fårskinnspäls, ty man är ej fritagen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free