Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattig-gubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle vara i rörelse. Det passade nu så särdeles väl,
att han, med ett par handfasta karlar i sällskap, råkade
färdas vägen framåt till kyrkan, när han hörde det
besynnerliga skrikandet, som gjorde ett så sällsamt afbrott
i vinternattens ödsliga stillhet. Strax skyndade han till
stället, efter han ej kunde annat tro, än att banditerna
öfverfallit någon fredlig innevånare i byn. Men hans
förundran blef icke liten, då han i stället fann de tre
skälmarna på det ursinnigaste lufvas och brottas, där de
tumlade öfver hvarandra vid kyrktrappan, och han var
ej heller sen att göra ett hastigt slut på deras inbördes
krig. Rymmarna igenkände han genast och lät så stadigt
basta och binda dem, att ingen fattiggubbe i världen
behöfde vidare frukta för deras besök. Puu-Pietari var
han i början böjd att anse för en hederlig karl, som
blifvit oskyldigt öfverfallen. Men den stackars inhysingen,
som allt fortfarande var i den tron, att hans skälmstycke
blifvit upptäckt, började så ömkligen bedja om nåd och
miskund, att länsmannen anade oråd och tänkte: — jaså,
min gubbe, du har också någon trasa i byket! — Och
ganska riktigt, när länsmannen med stränga ord ville veta
hvad Puu-Pietari gjorde så sent om natten vid kyrkan,
bekände den gamla skalken sitt arga fuffens med
fattiggubben och lofvade, för att slippa fästning och spö, hela
sin samlade skatt till ersättning åt de fattiga.
Och härmed är historien om Puu-Pietari slut. Men
fattiggubben blef ännu samma natt inburen till
kyrkoväktaren samt noga synad och omlagad, så att ingen
mera kunde olofligen tillägna sig hans rikedomar, hvarefter
han ställdes på sitt ställe igen. Jag kan icke säga hvad
det sedan blifvit af honom, men finnes han kvar till
socknens heder, så kan hvar och en, som reser förbi
Lochteå kyrka, ännu se honom på hans gamla plats vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
