Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svalan från Egypti land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ak alla. En bra gosse bad att få blifva hennes vän;
hon krusade icke mycket, hon sade ja, och så blefvo de
gifta. Och efter de höllo af hvarandra och fortforo att
bedja, arbeta och lefva rättskaffens, så voro de lyckliga
och saknade ej sin tarfliga utkomst med smör och bröd
om hvardagen och stek om söndagen. Ja, när Emilias
båda systrar, llia och Milia, efter några år blefvo fattiga
och öfvergifna, bjöd hon dem till sig i den lilla gården,
där deras mor bott. Och när llia och Milia sågo hur
man där lefde godt under arbete och bön, blefvo de
själfva arbetsamma och fromma och sörjde nu öfver, att
de allt dittills ej hade förstått hur man finner den sanna
lyckan på jorden.
Så gingo åren sakta bort. llia, Milia och Emilia
blefvo efterhand gamla gummor, som klädde sig i
bindmössor och stickade strumpor åt Emilias barn och
barnbarn. En dag kom jag gående landsvägen framåt till den
lilla stugan. Svalan från Egypti land var död, gamla
gumman i stugan var död, och llia, Milia och Emilia
hade själfva blifvit gamla och grå. Men trädet, som
planterades af svalans frö, det var lika ungt och grönt,
det doftade så outsägligt ljuft, fastän det nu var höst,
och frukterna glimmade gula som guld mellan löfven.
Då tänkte jag på naturens eviga ungdom, när allt
mänskligt åldras och förgås, och på Guds eviga kärlek, när
människornas sinnen växla som dagens vind. Mitt hjärta
blef vekt af både sorg och glädje, ty jag tänkte på hur
detta träd skulle lefva ännu hundrade år, sedan den,
som planterat det, länge legat i grafvens gömma och
huru Guds allvisa råd skulle lefva ännu mycket längre
än detta träd, ja, i alla evigheters evighet. Det var rätt
underligt att tänka på, och jag tror att jag grät.
Men de tre gummorna i sina bindmössor sutto där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
