- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
52

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjäderholmarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ty det är något eget oeh hemlighetsfullt med dessa
Fjäderholmar. Det finnes ingen styrman så säker och
kunnig, om han ock seglat världen omkring, att han
midt på ljusa dagen, när solen skiner och människor och
djur arbeta i sin fulla kraft, kan finna Fjäderholmarna.
Men är han trött ak arbete och vaka, gör han kromt sin
bön, lägger han sig stilla ned i sin julle och låter den
sakta strömmen föra sig hvart den vill, då kommer han
så säkert dit, som styrde han ekter kompass och sjökort.
Ty till Fjäderholmarna kommer man genom tre
outgrundliga karleder, som icke äro utprickade på något
sjökort, och de heta Arbetets kanal, Hälsans friska
fjärd och Det goda samvetets lugna hamn.

Det händer äkven, att man kan komma till
Fjäderholmarna endast genom den sista farleden. Ty dit komma
äfven många sjuka och bedröfvade, när de hakva ett godt
samvete. Och då glömma de alla smärtor, då luta de sig
lyckliga som goda barn mot sin moders sköte.

Sådant kan väl tyckas mycket besynnerligt, och
kanske inbillar du dig, att dessa holmar alldeles icke
finnas till. Men de finnas så visst, som solen hvar afton
går ned och hvar morgon går upp öfver goda och onda.
Fråga alla goda barn: nog känna de Fjäderholmarna.
Det är omöjligt att utpricka Fjäderholmarnas läge, emedan
det är med dem som det kordom säges hafva varit med
ön Gotland: hvar morgon, när tuppen galar, sjunka de
med all sin härlighet ned uti hakvets djup, och hvar
afton, när skuggorna blikva långa och stjärnorna börja
tindra på himmelen, stiga dessa hafvets hemligheter åter
med all sin grönska upp ur djupet. Då simma de, lätta
som dun och kjäder, på den blanka hafsytan, och däraf
hafva de troligen fått sitt namn, ifall de ej fått det af
något annat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free