Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjäderholmarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där komma dina bästa vänner emot dig, alldeles som
vore de hemma där, och taga dig i famnen och bedja dig
vara hjärtligt välkommen. Ja, om de än äro långt borta
vid världens ände, ja, om de också äro döda i evig frid
och du gråtit tusen tårar på deras grönskande graf, så
möta de dig här i dessa sköna grottor så blomstrande af
hälsa och ungdom, så glada, så lyckliga, som hade aldrig
sorgen och döden någonsin skilt eder åt. Du tager dem
i handen, du kysser deras röda kinder, och du tycker, att
allt är som förr. Då leka ni de gamla lekarna om igen.
Den präktiga bollen, som du fick när du var liten och
som längesedan varit förlorad, Gud vet hvar, den finner
du åter, han flyger som förr, och ingen boll i världen
flyger som han. Och den gamla kära dockan, som
längesedan miste både hufvud och armar; och den målade
trähästen, som du en gång fick till julklapp och som sedan
bröt alla fyra benen af sig; och den vackra bilderboken,
som lilla syster ref sönder den gången du var borta; och
kälken med järn under medarna, han som åkte förbi alla
andra kälkar och som du sörjde så mycket, när han blef
bortstulen — alla, alla finner du åter, nya, vackra,
alldeles som förr. Bollen är utan fläck; dockan är hel och
snygg i sin första nya klädning; hästen har sina fyra
ordentliga ben; bilderboken är oskadad, han har icke ens
hundöron, och kälken begär intet bättre, än att åter
genast få taga fart i sin backe. Ja, hvem kunde tro en
sådan lycka? Men se, så är det, och det är trefligt!
Nu vill du leka. Men det går inte riktigt så till,
som vid andra lekar. En leksak försvinner ur dina
händer, och du vet icke hur; strax håller du en annan i
handen, och du har icke tagit honom, han har själf lagt
sig dit. Dina vänner komma och gå på samma
förunderliga sätt. Du själf är än här, än där, men har du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
