- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
64

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsbjörn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en kaka bröd. — Ro ut, och sök min pipa! — skrek
patron Guldberg från akterdäcket.

Skeppet Apollo sköt god fart i förlig vind, och snart
blef den lilla jullen långt efter. Björn var så förvånad,
att han frågade sig själf, om han verkligen hade skuffat
sin styfbror. En ärlig gosse kan icke begripa bur en
annan gosse kan ljuga. Men när skeppet Apollo seglade
allt längre från honom, när det slutligen syntes blott som en
liten hvit prick långt borta vid himlaranden, då märkte
Björn till sin förskräckelse, att han var ensam i en liten
båt ute på öppna hafvet. Stora tiskar plaskade rundt
omkring honom, delfinerna sprutade strålar af vatten,
sälarna tittade med sina svartbruna hundhufvuden upp
öfver vågorna. Ingen af dem kunde hjälpa honom.

Blåsten tog till, hafvet begynte klädas i hvitt skum,
kvällen föll på, det blef mörkt och Skogsbjörn dref i sin

båt mot natten och döden.

Ja, hvem i den vida världen brydde sig nu om en
sådan öfvergifven stackare, som den lille Skogsbjörn?
Ingen frågade efter honom; han skulle sjunka i hafvet,
vågorna skulle sluta sig öfver hans hufvud, nästa
morgon skulle icke en bubbla synas kvar efter
honom på det blå hafvet, skeppen skulle segla öfver

honom och matroserna skulle sjunga sin glada visa,
alldeles som förr.

En skulle likväl sakna honom, och det var hans
moder. När Björn tänkte på henne, började han gråta.
Men när han gråtit en stund, blef han hungrig och
började på att gnaga det hårda brödet. Detta styrkte
och muntrade honom. Gud har alltid någon veder-

kvickelse i besparing för de öfvergifna på jorden.

Björn visste ej hvaraf det kom sig, att han med
ens blef så munter till mods. Han ihågkom sin moders

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free