- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
66

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsbjörn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han utkastade sina linor, så fina som spindeltråd, drog
jullen till Fjäderholmarna och inkörde Björn till
rosenbäddarna i sina silkverblänkande salar. Här stodo tusen
drömmar i brokiga kjärildräkter genast till hands,
fladdrade lätt öfver vattnen och förde till Björn hans älskade
moder. Han kände hennes mjuka hand på sitt hufvud,
han kände hennes kyss på sin panna, han hörde hennes
kära röst, som hviskade i hans öra: — Var vid godt
mod, min gosse; var alltid sann, var tålig och ödmjuk;
Gud skall beskydda dig. Skogsbjörn skall ännu bli en
hel karl.

Den gamle Nukku Matti stod tyst och orörlig vid
gossens sida. Endast en af drömmarna surrade länge
som ett bi kring gossens öron och ropade envist: — Tre
ting! Tre ting! — Tyst du — sade Björn till drömmen;
— hvad gör jag med dina tre ting? Drömmar som
strömmar.

Natten förgick, morgonen ljusnade. Björn tyckte,
att taket höjde sig öfver honom och blef en klar himmel,
väggarna vidgade sig och blefvo en genomskinlig luft,
golf vet begynte gunga och blef ett sakta brusande haf.
Då bleknade alla diamanter och kristaller i
Fjäderholmarnas grotta, ett lätt, ljusrödt flor föll öfver alla
föremål, och den sakta musik, som hela natten susat
genom grottan, upplöste sig i ett enformigt sorl af vågor
i hafvet.

Björn kände en kyla öfver sitt hufvud, uppslog sina
ögon och såg sig förundrad omkring. Öfver honom
utbredde sig himmelen, under honom hafvets blå och
omkring honom den svala morgonluften. Björn låg på
bottnen af sin julle, och mössan hade blåst från hans
hufvud i sjön. — Jag har drömt — tänkte han — och
Gud har bevarat mig. Tack, käre Gud!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free