Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prinsessan Lindagull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagit plats. Elefantens motståndare var en fläckig
kungstiger af ovanlig storlek och skönhet samt kallad, efter
mörkrets furste, Ahriman. På honom sköto bågskyttarna
pil efter pil, för att reta honom. Tigern satt hopkrupen
med gnistrande ögon och viftande svans; han tycktes
hafva beslutat att icke slåss. Men nu träffades hans nos
af en pil; ett förfärligt rytande hördes, Ahriman piskade
ett ögonblick sanden med sin svans, därpå kastade han
sig med ett enda hopp på elefantens snabel. Denne
vrålade i sin tur af smärta, krökte snabeln, lyftade
tigern i höjden och slungade honom med sådan kraft mot
marken, att man trodde honom krossad till döds. Det
var likväl icke så. Efter en minut uppreste sig Ahriman
åter, flög med ett väldigt språng på elefantens nacke
och högg sina tänder djupt i hans hals. Utom sig af
smärta, sökte elefanten att bli sin fiende kvitt, men
för-gäfves; hans kraft mattades, han stupade långsamt till
jorden, tornet krossades, skyttarna flydde, tigern frossade
af sin fiendes blod.
Sedan Ahriman hvilat några ögonblick, framleddes
ett stort lejon, kalladt Ormuz efter ljusets furste, och
framför båda djuren ville man kasta ett lefvande lamm.
Detta var för mycket för prinsessan Lindagull, som redan
hade nog af det blodiga skådespelet. Hon vinkade: det
darrande lilla lammet räddades, och i dess ställe kastades
för vilddjuren en af de döda hundarna. Lejonet var
hungrigt och störtade genast på rofvet; tigern var mätt,
ty han hade druckit elefantens blod, men afundsam af
naturen, rusade också han fram, för att frånrycka
lejonet dess byte. En förfärlig strid uppstod nu mellan
Ormuz och Ahriman, ljusets och mörkrets furstar. Nejden
genljöd af deras ohyggliga rytande, sanden upprefs af
deras tassar och färgades röd af deras blod. De tumlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
