Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prinsessan Lindagull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ack jämmer, är han’ d§)A? .— sade gumman,
utan att synas just mycket bedröfviuf./^^Ja, det skulle
den änden taga med hans elaka konster.* -Men
Lindagull måste ni söka där ute bland hedens-Min
gubbe har förvandlat henne till en 1 jungblommeV&ildeles
sådan som många tusende andra, och i natt komjner
frosten; då är det slut med henne.
— Ack, du allrakäraste lilla Lindagull, måste du dö ’•
i natt, och jag kan icke upptäcka den stjälk, på hvilken
du vissnar! — utropade prinsen och kastade sig i sin
förtviflan ned midt i ljungen på den oöfverskådliga
heden, där tusen gånger tusen blekröda blommor förbidade
döden, alldeles lika hvarandra.
— Vänta! — sade lappgumman. — Nu påminner
jag mig de ord, med hvilka Lindagull blef förvandlad.
Jag tyckte det vara synd om barnet och kröp bakom en
sten för att se hvad min gubbe företog sig. Då hörde
jag honom säga:
— Adåma donai marrabataésan!
— Ack — suckade prinsen — hvad hjälper det oss,
när vi icke veta de ord, som lösa förtrollningen?
Pimpepanturi hade tyckt att middagen dröjde nog
länge och gått ut ur tältet, för att söka sin mor. När
han hörde prinsens klagan, ref han sig ett par gånger
betänksamt i luggen och sade: — Far brukade vända
om orden när han ville göra en förtrollning om intet.
— Ja, det gjorde han — sade lappgumman.
Prins Abderraman fattade ett svagt hopp, steg på en
klippa och ropade så högt han förmådde öfver den
ändlösa heden: — Marrabataésan donai Adåma!
Orden förklingade utan spår, ingen blomma rörde
sig, solen sjönk hastigt mot horizonten, och vinden
lugnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
