Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julbocken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skendöd, som i de norra länderna; hon hvilade endast
ut efter sommarhettan; hon sof som ett lyckligt barn;
detta barn hade kastat sitt täcke af sig och frös ej ändå.
Det var en förunderligt tyst och fridfull natt. Hon
hade kommit hastigt, som natten kommer i södern,
utan tvekan och utan skymning. Solen sänkte sig mot
horisonten, och allt var ännu full dag; hon sjönk under
himmelens rand, och allt var med ens stickmörkt. Då
blänkte stjärnorna fram som tända ljus på himmelen,
icke en och en som hos oss, de största först och de
minsta sist, utan alla på en gång, som när ett förhänge
rullas upp och man får se en glänsande illumination.
På bergen, där luften var djupblå och genomskinligare
än det tunnaste glas, skeno de himmelska stjärnorna i
sin största prakt och dock så underbart lugna, som ville
ingen öfverblänka den andra. De svagaste fixstjärnorna
tindrade lika älskvärdt glada, som de stora,
hemlighetsfulla solarna i det omätliga fjärran. Sirius blinkade åt
det svaga ljustöcknet i vintergatan: vaka, vaka, sof icke,
nu måste vi alla glänsa i Guds tillbedjan! Och den
stora fullmånen, som annars seglar så stolt öfver him-
melens ocean, smög sig nu på tå öfver fästet, rädd att
skymma en enda stjärna bakom sin gyllene sköld.
Herdarna vaktade sina hjordar i dalen vid
Bethle-herps berg och sågo en ny, stor och praktfull stjärna
upprinna på fästet rätt ofvanför dem. De hade ofta vakat
om natten ute på marken, stjärnorna voro deras förtrogna
vänner, men den nya stjärnan kände de icke. Och vid
det att de undrade hvad hon månde betyda, kom till
dem det glada budskapet med den sköna änglasången,
som omtalas i juldagens evangelium.
I det fattiga åsnestallet satt Guds moder, jungfru
Maria, med sitt lilla barn i famnen och öfver stallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
