Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radigundis penna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En dag den forne lärarn honom möter:
— Hur stor du vuxit! Knappt man kan dig känna.
Med fröjd jag hör, att bra din bok du sköter;
men säg mig, har du Radigundis’ penna?
— Min penna? — svarar ynglingen förlägen.
— Å ja, jag minns... den gömde jag i lådan...
— Och sedan, säg! Nå, hvart tog pennan vägen?
— Till väderbössa tog jag den i vådan.
— Hvad? Himlens gåfva du förspillt? — Ack, banna
mig ej därför! Stålpennor har jag många,
och gåsens fjädrar äro lika granna.
Jag kan ju nya dun ur luften fånga. —
Ej mer ett ord bedröfvad lärarn säger,
men båda vandra ut på ängen stumma;
och där är vår, där kvittrar fåglars läger,
och fjärlar fladdra där kring hvarje blomma.
Mot mörka skyn därborta, blixtens moder,
den hvita svanen glänser, lik en strimma,
hur lätt hon flyter där på luftens floder,
som stjärnorna på nattens töcken simma!
Ja, det är Radigundis, sagans blida,
snöhvita fe, som klyfver oceanen.
Men fåfängt hennes gunst ses gossen bida.
Han har ju gåsen; hvad vill han af svanen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
