Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Spelevink
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flickan skrattade. — Har du aldrig ätit snömos
med mycket socker på? Jag skall säga dig något. Jag
är Unda Marinas käraste kammartärna, och Unda Marina
är hakskungens mest älskade barn — hon, som bor i det
sköna korallslottet därborta i hafvet och trycker sina
vackra fotspår i sanden, när hon leker i vågorna. I
går lekte vi hök och dufva vid stranden af Pärlebank,
och då tappade Unda Marina sin trollpipa vid stranden.
Dyningen sade mig, att du hittat pipan. Vill du följa
med mig och gifva pipan tillbaka åt Unda Marina, så
skall du få till belöning ett helt berg af hafvets ädlaste
pärlor.
— Nej, jag tackar — sade Knut — jag är bjuden
till Åsa på middag och har icke ätit något sedan i går.
— Tycker du inte, att jag är vacker nog? — sade
hafsflickan, tog honom i båda händerna och såg tvärt
igenom honom med sina blå, blinkande ögon. — Vill
du inte kyssa min rosende mun?
— Ful är du inte — sade Knut; — men jag skulle
tycka mer om att kyssa en god fågelstek.
— Hör på den! — sade åter hafsflickan med ett
klingande skratt. — Jag vill ännu säga dig något, Knut
Spelevink! Om du följer med mig och vill ge pipan
tillbaka, skall du bli min allrakäraste fästeman, jag skall
bli din allrakäraste brud och vi skola lefva tusen år
lyckliga i silke och pärlor.
— Nå, allt skall man höra! — svarade Knut. —
Jag har icke ätit något som duger äta sedan i går och
är bjuden till Åsa på middag. Adjö med dig, slaskfröken.
Nu går jag min väg.
— Du skryter, du — sade hafsflickan listigt. — Du
har ingen pipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
