Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tomtegubben i Åbo slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre än någon annan, ty han var den enda lefvande
mänskliga varelse, som lyckats krypa igenom gången, och
det var då han gjorde sin första bekantskap med
tomtegubben i Åbo slott.
Matts Mursten var den tiden en flink pojke om
tolf år, för hvilken hela världen dansade på en
kalf-svans. Han sökte gamla muskötkulor bland gruset i
slottshvalfven, när han en morgon råkade finna
öppningen till den underjordiska gången och företog sig af
nyfikenhet att se åt hvart det kryphålet kunde leda.
Han kröp och kröp, och allt som han lyckades kafva
sig framåt, rasade stenarna ned bakom honom och stängde
återvägen. Detta bekymrade Matts inte det minsta: han
skulle väl någonstädes komma ut igen. Men så hände
till sist, att gången befanns nedrasad äkven framför
honom, och då kom Matts hvarken fram eller tillbaka.
Där hade han väl suttit fastkilad till denna dag, om det
icke råkat vara just det tjugonde året, när tomtarna i
slottet och domkyrkan brukade besöka hvarandra.
Slotts-tomten var på väg till domkyrkan, när han fann pojken
inkilad mellan gruset, som en räkunge i snaran. Och
tomten var godhjärtad — alla tomtar äro snarstuckna,
men godhjärtade — därför röt han till Matts: — Hvad
har du här att beställa? — Jag söker muskötkulor —
svarade Matts darrande. Tomten skrattade. — Håll dig
fast i mitt stöfvelskakt — sade han — så skall jag hjälpa
dig ut! — Matts såg ingenting, men sträckte ut handen i
mörkret och fick fatt i ett stökvelskakt. Då bar det flinkt
ak kramåt genom stenar och grus, och om en stund sade
tomten: — Kryp ut genom luckan! Matts såg åter
ingenting, men sträckte ut handen i mörkret och kände
en lucka, som kunde lyktas upp. Strax därpå bekann
han sig i domkyrkans högkor, och där stod biskopen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
