- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
169

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tomtegubben i Åbo slott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ler du hus? Kom genast och lys min ämbetsbroder!. ..
Ursäkta, hon är ovan vid främmande; det är mer än
hundra år sedan vi sist haft besök i vår trefliga bostad.

Vid dessa ord framtassade något svart ur djupaste
vrån, kröp på en sten och uppspärrade två stora,
gnistrande gröna ögon, hvilka skeno som eldkol i mörkret.

— Hvad tycker du om min upplysning? — menade
tomten.

— Är det en katt? — sade vaktmästaren, med den
hemliga önskan att vara långt därifrån.

— Ja, nu är Murr katt, men hon har ej alltid varit
en katt. Hon är min gårdsvakt och mitt enda sällskap,

ett godt kräk, när hon inte är arg. Gå för säkerhets

skull ej för nära henne! Jag kan undvara sällskap,

men jag behöfver en gårdsvakt. Vill du se min skatt-

kammare?

— Tackar så mycket, jag är inte nyfiken —
svarade vaktmästaren. Han frös och tänkte inom sig, att
tomtens skatt väl måtte vara af samma utmärkta slag,
som hans luft och hans upplysning.

— Hvad? Jag tror du anser mig för en tiggare?

— återtog den snarstuckne tomten. — Kom hit! Se här!

Vid dessa ord öppnade han en liten förrostad
järndörr, som under mossan, möglet och spindelväfven dolde
sig längst borta i den mörkaste vrån. Katten Murr
tassade in genom dörren och belyste med sina gnistrande
ögon ett lågt, långt hvalf, uppfylldt med guld, silfver
och ädelstenar, kostbara hofdräkter, praktfulla rustningar
och andra forntida dyrbarheter, till en oöfverskådlig
mängd. Tomten betraktade alla dessa skatter med ett
sniket välbehag, klappade sin gäst förtroligt på axeln
och sade: — Medgif, Matts Mursten, att jag icke är en
sådan fattig fnaskenbarkare, som du i din enfald har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free