Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wipplustig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skikvan, befann sig äfven Wipplustig. Han såg sig
för-gäfves om efter sin örn, han dinglade ned, han trillade
kullerbytta i den fria rymden, han föll och föll och föll
— och vaknade af att en myra kröp i hans öra. Hvar
var han? 1 skogsbacken med sitt skåp under hufvudet.
Morgonen hade ljusnat, men fullmånen såg ännu på
honom blek och nattstånden, med sitt gulgråa ansikte.
Riktigt! Där kunde han ännu urskilja gubben och
gumman, och med en suck af lättnad förmärkte han
intet spår af den förskräckliga kvasten. Påtagligen
satt gumman ännu fastkilad i berget. Wipplustig
be-höfde icke anse sig för den största narr mellan himmel
och jord.
— Detta blir en god historia för det enfaldiga
folket — sade han eftersinnande till sig själf, i det
han hängde skåpet i dess remmar på ryggen. — Hvar
finns min like, som på en enda natt gör sådana resor?
Och mig har man understått sig att kalla en stackars
slarf.
— Stackars slarf! — sade eko i skogen.
— Är det du, jungfru munlös? — grinade
Wipplustig. — Får gå för slarf; alla snillrika män sägas vara
mer eller mindre slarfvar. Men att kalla en sådan
konstnär, som mig, gyckelm akare ...
— Gyckelmakare! — upprepade eko.
— Hör nu, skvallertaska, hon är känd för sin
pratsamma tunga, men jag undanbeder mig alla
personligheter. Vill hon få plats i mitt skåp? Jag en
gyckelmakare? Jag, som i detta mitt skåp framställer världens
största märkvärdigheter, är jag en person, af hvilken
man ostraffadt gör narr?
— Narr! — sade eko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
