Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkklockorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkklockorna.
De ringa, de ringa, de härliga stora, klara klockorna,
ringa de döda till ro och de lefvande att tillbedja
Gud allsmäktig, hvars ande susar genom tempelhvalfven
och genom hela världen. De ringa, de ringa till bön och
frid, till maning och väckelse; — hör hur högt deras
toner ljuda genom den klara sommarluften vida
omkring öfver sjö och land! När du lysnar till dem, de
må ringa i sorg eller glädje, så tacka Gud i ditt hjärtas
djup, för att han så ständigt klappar på ditt hjärtas
dörr och säger till dig: — Kom till mig! — Ty hvad
annat säga väl klockorna dag från dag än just de orden:
— Kom till Gud, kom, kom, du arma, förlorade barn,
kom till Gud! — Deras toner klinga till dig ofvanifrån
genom de höga rymder af luften, likasom ljuset, värmen
och allt godt och allt skönt komma ofvanifrån, från
Gud i himmelen. Därför lyssna till klockorna, och
minns hvad de säga dig, så skall deras klang nedkalla
öfver dig välsignelse, ehvad de för dig må ringa lifvet
eller döden.
Det var en gång en gammal kyrka, jag vet väl
hvar, men det få ni gissa. Hon var mindre än nutidens
kyrkor och byggd af sten, ja, af så stora stenar, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
