Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkklockorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var rätt och billigt, ty när man är död, så lefver
ens minne kvar i det goda man gjort. Storklockan hade
hakt förunderliga öden. Hon hade under stora ofreden
för hundrafemtio år sedan varit nedsänkt i sjön för att
bärgas undan fiendens hand, och de, som förde henne
dit, blefvo sedan döda innan det blef fred i landet, så
så att ingen mer kunde säga stället, där klockan var
nedsänkt. Folket i trakten var fattigt och hade ej råd att
bekosta sig nya klockor; där söktes kring hela sjön, men
ingen fann den förlorade storklockan. En enda i hela
socknen hade spaning på klockan; det var en liten flicka,
kyrkoväktarens dotter, lilla Lisa, och hon var blott sex
år gammal. Hennes far bodde vid sjön, och när Lisa
ibland om somrarna klef i faderns båt och rodde ut på
fjärden om söndagsmorgnarna, tyckte hon sig höra klockan
ringa nere i sjön. Det sade hon, när hon kom hem,
men de kloka i socknen drogo på mun åt sådant joller.
Då hände tidigt en midsommarmorgon, när solen rann
upp bakom den mörka tallskogon på andra sidan om
sjön, att Lisa i sin båt hörde klockan ringa tydligare än
någonsin förr. Och kyrkoväktaren, hennes far, rodde ut
med manskap och fann klockan och uppsatte henne med
stor fröjd i klockstapeln, som då blef byggd. Alltsedan
har hon ringt med den allra klaraste klang, men klarast
och skönast ringer hon, när en god människa dör, ty
klockorna hafva också ett hjärta, fastän det är af malm;
de fröjda sig med Guds änglar, när en själ är vunnen
för himmelen.
Lillklockan hade ock sin historia, fastän den är mindre
förunderlig. När kriget var slut och folket åter samlades
till den gamla kyrkan, manade ingen klocka mera till
andakt och bön, ty den tiden låg storklockan ännu
förgäten i sjön. Hvar skulle man då taga penningar till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
