Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pikku Matti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båda gamla hade den dagen blifvit hemma, gubben kör
sin blindhet och gumman för att sköta ett litet barn.
När då klockorna hördes ringa till gudstjänst öfver sjön,
var det tillika en själaringning för de döda, dem Gud så
hastigt kallat till en evig gudstjänst i himmelen.
Så sutto de båda gamla kvar i stugan, helt ensamma
med sin sorg, sin fattigdom och sitt lilla barnabarn. Ty
det enda arf de hade efter de båda kära, som förgåtts,
var en liten pilt, som hette Matti, och efter han var så
liten, kallades han vanligen Pikku Matti. Den, som ej
förstår finska, må gissa till namnet. Han var rund och
rödblommig som ett moget äpple, och ärliga, klara, bl&
ögon hade han, och ett hår så gult som guld; — det
var det enda guld, som Pikku Matti ägde i världen.
Hans trinda ansikte var det, som brukade fylla stugans
fönster, när något märkvärdigt hördes på landsvägen.
Om du någonsin for där förbi, har du säkert sett honom.
Kanske for du en mörk och kulen höstafton vägen fram.
Då har du sett elden glimma lysande klar från
spisel-hällen i det fattiga torpet; den blinde soldaten sitter och
binder sin not; den gamla gumman läser högt ur bibeln
om huru de fattiga blinda, som bo i det mörka landet,
skola se ett skinande ljus; det ljuset är Jesus Kristus,
som öppnar de blindas ögon. Och Pikku Matti sitter
på hällen i eldskenet, med katten i sitt knä; han hör s&
fromt på, liksom visste han nog hvad farmor läser; men
sist kommer sömnen så söt i hans blå ögon, och hans
runda blommiga kind sjunker sakta ned mot den gamlas
knä. Och sitter du än i rikaste vagn därute på mörka
vägen, så ser du med glädje och afund in i den fattiga
stugans armod. Där är andakt, och där är oskuld; där
är bönens frid, som läker hjärtats sorger; där är
förtröstan till Gud, som lisar all lifvets nöd. Denna stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
