- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
232

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björken och stjärnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begråta. Liksom vi läsa i sagan om riddar Blåskäggs
unga hustru, att hon skickade sin syster i tornet, där
man kunde se långt utåt vägen, och ständigt frågade:
— Anna, min syster, ser du någon komma? — så frågade
mången den andra, när stugan var enslig och de kära
icke hördes af: — Ser du ingen komma? — Ser du
ännu ingen komma? Och merendels svarades: — Ingen,
ingen! — Men stundom hände, liksom i Blåskäggs saga,
att långt borta på vägen syntes ett litet moln af damm;
molnet kom närmare, och slutligen såg man en skara
flyktingar, som sökte de sina ... Där sökte faders och
moders ögon sina käraste, och funno de dem efter långa
år, då var där fröjd, som om aldrig sorgen funnits, och
hyddorna reste sig åter med hast, och åkrarna buro
åter sin skörd, och en ny tid randades öfver de
förgångna sorger.

Under det långa kriget hade, bland många andra,
två späda syskon, en gosse och en flicka, blifvit bortförda
långt i främmande land och där funnit vänliga händer,
som togo vård om dem. Åren gingo, syskonen växte
upp och ledo ingen nöd, men i allt sitt öfverflöd kunde
de icke förgäta fader, moder och fädernesland. Det var
med dem som med de fångna judar i Babylon, hvilka
hängde sina harpor i pilträden och ej kunde sjunga, ej
spela, ej dansa i det främmande landet, ty deras hjärta
var i Jerusalem.

När då ryktet kom, att det var fred i Finland, och
att alla, som ville och kunde, fingo återvända dit, då blef
för barnen det främmande landet för tungt, och de
begärde att få gå hem.

Främlingarna, deras vårdare, logo och sade: — Gå
hem? Narraktiga barn, veta ni väl huru långt ni då ha
att gå? Mer än hundrade mil.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:22 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free