Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björken och stjärnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Där är vår björk! — utropade gossen strax. —
Det är vår stjärna! — svarade flickan genast. Och båda
föllo hvarandra om halsen och tackade Gud med
strömmande glädjetårar.
— Här är stallet, där far brukade leda in hästarna
— sade gossen eftersinnande.
— Och jag känner igen brunnen, där mor brukade
vattna korna — sade flickan.
— Där stå två små kors under björken; hvad månne
de betyda? — menade gossen.
— Jag är så rädd att gå in i stugan — sade
flickan. — Tänk, om vår fader och moder ej mera
lefva, eller om de ej mera känna igen oss! Gå du förut,
min bror!
— Låt oss först lyssna vid dörren — sade gossen
med klappande hjärta.
Inne i stugan satt en gammal man med sin hustru,
och gammal var egentligen ingen af dem, men sorger
och nöd hade i förtid fårat deras panna.
Mannen sade till hustrun: — Ja, nu är det pingst,
när Gud sände hugsvalaren ned till de bedröfvade
hjärtan; men till oss kommer ingen tröst. Alla våra
fyra barn äro borta; två sofva under björken, två äro
bortförda i fiendeland och komma visst aldrig mera
tillbaka till oss. Det är tungt att vara allena, när man
blir gammal.
Hustrun sade: — Är icke Gud allsmäktig och evigt
god? Han, som förde Israels barn ur fångenskapen,
kan väl ock gifva oss våra barn igen, om han finner
det nyttigt. Huru gamla vore nu våra yngsta barn,
om de voro vid lif?
Fadern sade: — Gossen vore nu sexton och flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
