Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bärplockerskan, monolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bärplockerskan.
Monolog.
En skogstrakt vid stranden af en sjö.
MARIE (inkommer i lätt sommardräkt, med schäferhatt och
bärande en korg på armen, i det hon kastar slängkyssar åt någon
som man ej ser).
Adjö, mamma, adjö, adjöl Där står hon ännu på
trappan och undrar hvart jag tar vägen i villa skogen.
Adjö, adjö, det är ingen fara med mig, jag går att plocka
hallon till middagen. Hallon och mjölk, o, så godtl
Det år bittida på morgonen, och daggen glimmar
som pärlor i gräspt. Solen står ännu helt lågt, men hon
stiger nog högre. Hon försofver sig icke, och trött blir
hon aldrig. Jag ville vara lik sommarens sol: tidig och
klarögd ville jag vara, godt och varmt ville jag blicka på
goda och onda.
Hur härligt ändå att vara tidigt uppe, när hela
världen skiner af hälsa och ungdom 1 Det var så mörkt i
natt, det lider mot hösten, och jag räknade i går afton
etthundratjugu stjärnor. Då kom en sorgsen tanke i mitt
hjärta. Jag tänkte: se, nu förgås det vackra på jorden i
Men nu, när allt lefver och strålar, nu minns jag ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
