Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanningens pärla, saga i tre äfventyr - Första äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vera. Ja, mästare. Vår moder har lärt oss dem,
när hon dog.
rote. Och däraf kan mästaren förstå att vi aldrig
ljuga.
tulpan. Kära barn, jag börjar tro, att man är
oskyldig.
katte. Jo, det är just vackert, när hon står där
med tulpanen i handen!
axe. Och pappa ser inte, att gossen har mull på
sina fötter från trädgårdssängarna!
(Matte och Fiken rycka dem förgäfves i kläderna.)
calle. Hvem annan skulle ha gjort det?
skida. Det har ju ingen annan varit i trädgården.
tulpan. Ja, det är sant. Och likväl står man och
ljuger för mig, ni falska, elaka tiggarbarn! Man packar
sig fort bort, så långt vägen räcker. Man tackar sin
lycka att jag ej skickar hit länsman. Man borde sättas
i kurran. Att så förstöra min enda glädje, min sköna
kröningstulpan! Men vänta bara, vågar man sig till staden,
så skall jag berätta för kungen hvad man gjort.
rote. Kom, Vera. Var ej ledsen, min lilla syster.
Vi äro väl fattiga, men vi äro rika ändå, så länge vi
äga vår moders arf. (De gå.)
tulpan. Jag olycksalige trädgårdsmästare, jag ser
ut som en afskalad tulpan! Hvad skall kungen säga,
när han blir krönt utan kröningstulpan? (Går.)
matte. Adjö med er. Jag tycker inte om, att vi
ljugit på de fattiga barnen.
fiken. Inte jag heller. Det sitter liksom en synål
i mitt hjärta.
skida. Kanske hade du velat få ris med bränn nässlor ?
axe. Dessutom är ju ingen skada skedd. Pappa
lät de dumma barnen beskedligt gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
