Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanningens pärla, saga i tre äfventyr - Tredje äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rote. Jag heter Rote, och min syster heter Vera.
Vår far var soldat och har stupat i kungens tjänst. Vi
äro oskyldigt anklagade, och till bevis därpå vill jag
nedstiga i Sanningens brunn.
kungen. Nej, vänta litet, min gosse, tills folket
samlats. Jag tycker om dig.
drottningen (till Vera). Du ser snäll ut. Det vore
skada om du skulle redan ha lärt dig att ljuga och stjäla.
vera. Ånej, fru drottning. Då skulle jag ej kunna
sjunga min mammas visa.
drottningen. Nå, sjung din mammas visa, så får
jag höra.
vera. Jag vet inte om jag törs. Ty, ser
drottningen, det är en visa om pärlan.
kungen. Ja, sjung du, min lilla flicka, så ha vi
något att göra, medan vi vänta.
VERA (sjunger).
Där satt en ängel på molnets rand
och såg på världenes villa.
Där var så mörkt uppå jordens strand,
det tyckte ängeln var illa.
Och där var falskhet och lögn och svek,
det tyckte ängeln var ledsam lek,
och då grät ängelen lilla.
Då föll hans vackra, hans klara tår
och blef en pärla i hafven;
där låg hon gömd uti tusen år,
förgäten, glömd och begrafven.
Och alla sågo den pärlans glans,
men ingen visste hvar pärlan fanns,
så djupt, så djupt uti hafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
