Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Årstiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon nyltjar ingen parasoll, den där!
Kom, svalka dig, mitt barn!... Nu kan du niga.
JULIA (fläktande med solfjädern).
Jag är den rosiga somnoardag,
när ängen doftar i ljuft behag;
jag sänder vinden till dans med vågen,
jag stänker blåklint i gula rågen,
j»g droppar balsam i furans tagg
och badar ljungen i morgondagg.
Mitt hela lif är ett ögonblick.
Hvad angår mig den minut, som gick?
Hvad rör det mig, om i fjärran skyar
en höstnalt stormar med väderbyar?
Jag andas hälsa vid källans sus
och drömmer om ett odödligt ljus.
SATURNIA.
Det ömma barnet! Ja, så kan man drömma.
Men nu är ordningen hos min Lucia,
min månskensflicka. Hon bär i sin dräkt
förvissningen, men äpplen på sin kind.
(Lucia inträder.)
Hvar har du sotat dig, min arbetsmyra?
Jaså, du tröskade i bondens ria?
Ursäkta hennes lingonröda läppar;
hon var i skogen nyss att plocka svamp.
Nå, var ej rädd, min flicka; mach’ ein knix!
LUCIA.
Jag är den kulna, den rika höst
med gyllne ax i min krona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
