Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vintersagan om Skyhög och Molnskägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detsamma for en skarp vintervind genom de två
höga furorna helt nära invid, och det blef ett sus i de
mörka kronorna, och barnen hörde i suset underliga ord.
— Står du ännu, broder Skyhög?—sade den ena furan.
— Visst står jag — sade den andra. — Men hur
är det med dig, broder Molnskägg?
— Jag börjar bli gammal — svarade furan
Molnskägg. — Vinden bröt af en gren i min krona.
— Du är ju bara barnet mot mig — sade furan
Skyhög. — Bara trehundrafemtio år, och jag har fyllt
mina trehundraåttiåtta. Bara barnet 1 Bara barnet!
— Nu kommer stormen tillbaka — sade furan
Molnskägg. — Det är så godt att vi sjunga litet, så ha mina
grenar något att tänka på.
Och så begynte de sjunga tillsammans i stormen:
Hör vårt ord!
Högt i nord,
långt i tid och djupt i jord
går vår rot,
står vår fot:
därför stå vi stormen mot.
Vintrar snöga,
somrar dugga,
sekler skugga
för vårt öga,
molnet far,
mänskor födas
och förödas:
vi stå kvar.
Mänskobarn,
lätta flarn,
väx, som vi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
