Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturens hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så hjärtinnerligen olycklig ut. I detsamma for ett mörkt
moln ökver solen, och David blek i hast så förunderligt
ängslig till mods, ty det förekom honom, som hade Gud
försvunnit ur världen, och allting var mörkt och kallt
och dödt, som i en stor, omätlig graf.
Men det varade endast några sekunder. Molnet
gick öfver fästet, solen tittade åter fram, fåglarna sjöngo,
myggorna dansade, skällan pinglade, ekorren hoppade i
granen, björkarna sågo åter glada och gröna ut i sol*
skenet, och Ester sjöng på en sten, så att det ekade i
skogen:
Kom hör min vackra visa,
som fågeln diktat har.
Guds godhet vill jag prisa
i alla mina dar.
Om Honom susar bäcken,
om Honom talar skyn;
i röda rosenhäcken
Han blomstrar för vår syn.
Och himlen är Hans höga,
Hans underbara hus,
och 8tjärnan är Hans öga,
och solen är Hans ljus.
Och vida världen glädes
att Honom prisa få;
och Gud är allestädes
och uti mig också.
— Ja, så var det! — skrek David helt lätt om
hjärtat, ty, utan att veta det, hade Ester sjungit just det
som han tänkte, men ej kunde säga. Och så tog han
sig för att göra en stor lur af näfver, sådan som
vallgossarna bruka tuta uti, när de söka sina kor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
