Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sampo Lappelill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— spring, min snälla ren, öfver berg och fält, så skall
jag gikva dig guldhafre att äta ur silkverkrubba!
Och renen sprang och sprang för brinnande lif, och
just när de hunnit in i prästens stuga, var fjällkungen
redan på gården och bultade så hårdt på dörren, att alla
trodde hela huset skulle ramla i stycken. — Hvem är
där? sade prästen.
— Det är jag! — svarade dunderstämman ute på
gården. — Låt upp för fjällkungen! Här är ett odöpt
barn, och alla hedningar höra mig till.
— Vänta litet, tills jag får min kaftan och min krage
på mig, för att värdigt emottaga en så förnäm herre! —
svarade prästen innanför. — Må gå — röt fjällkungen;
— men skynda dig, annars sparkar jag sönder väggen i
huset. — Strax, strax, nådig herre! — svarade prästen.
Men i detsamma tog han en skål vatten därinne och
döpte Sampo Lappelill till en kristen människa i Gud
faders och sons och den helige andes namn.
— Nå, är det ej färdigt ännu? — röt fjällkungen och
lyftade redan sin förfärliga fot för att kullstörta huset.
Men då öppnade prästen själfmant dörren och sade: —
Vik hädan, du nattens och vinterns konung, ty med detta
barnet har du intet mer att skaffa! Guds nådes sol skiner
nu öfver Sampo Lappelill, och han hör icke mer dig, utan
Guds rike till!
Då förgrymmades fjällkungen så öfvermåttan, att han
på stället sprack sönder i ett förskräckligt yrväder, och
det begynte snöa så tätt, så tätt, att snön gick ända upp
öfver taket på prästgården och alla väntade att finna sin
graf i drifvorna. Prästen ensam var lugn och läste sina
böner ur den heliga boken och bidade morgonstunden.
Och när morgonen kom, sken solen på snön, och snön
smälte undan, och prästgården var räddad, men fjäll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
